Vee Speer - pictures in the flesh

Vee Speers har också visats på Fotografiska, då var det de nästan övernaturliga bilderna från serien "The Birthday Party". Hon är en för mig ganska okänd fotograf som jag inte upptäckt förrän de senaste åren. Hennes nästan drömlika pastelliga bilder är fascinerande, lekfulla och skrämmande. Här är hennes syn på det här med att ställa ut.

Why do you choose to exhibit your pictures?

- Being invited to share my work is always an honour, whether that be in a quality magazine or a personal blog. It creates a very positive energy.
Exhibiting the work is really the most powerful way to present it, however, as the audience gets to see it 'live' and in the flesh - well, as much as a photograph can be.
The paper I use always enhances the image, adding another dimension, whether it be pigement coated Fresson paper or cibachrome, so it is always better to see them exhibited.


- How do you plan an exhibition? Which are your thoughts regarding the room, number of pictures, printsizes, framing and so on?

- Firstly i ask to see a plan of the space, so I can decide on the size and number of the prints. I don't like to over-crowd in the images as i believe they need to 'breath'
I give high priority to the sequence, so that one image can lead to another and create a dialogue.



- Can you mention an exhibition that you have produced that you are extra pleased with and why?

- Recently i showed Bordello in Arles in a heritage building furnished to create the ambience of a 'boudoir' with velvet sofas and satin chairs. My photos looked like they belonged there as it was a perfect blend of imagery, architecture and decor.My exhibition with Fotografiska in Stockholm was probably the most exciting and impressive. The architecture of the building really complemented the starkness of the aesthetic of my work, and of course the lighting inside isolated each image leaving space for the audience to connect to the story and take time to reflect.


- When you see other photographers exhibitions, do you then think of what makes it so good except for the images? What in that case could that be?

- I think of the sequence as being important, and as with all good curating, there should be a logic to take us from one image to another, as is the case with most big museum shows.

Jens Olof Lasthein - att se sitt arbete med andras ögon.

Det var Jens Olof Lastheins fantastiska panoramabilder från östeuropa i boken "Moments in between" som fick mig att fastna för Wideluxkamerans möjligheter. Bruce Davidssons Central Park bilder hade redan öppnat ögonen på mig för att det fanns något speciellt med det formatet, men det var Jens Olof som visade hur man kunde använda det som ett smidigt och snabbt verktyg för att fånga ögonblicket, närheten och livet. Så det kändes helt logiskt att skicka ett mejl med lite frågor. Här är hans svar.

- Varför väljer du att ställa ut dina bilder?

- Verkligheten är ju alltid en tolkning av det vi har omkring oss. Jag tycker mycket om att se andras tolkningar och bildar mig en uppfattning av världen genom att stycka ihop brottstycken av andras föreställningar med mina egna. Jag hoppas att min inre värld på samma sätt kan bidra med något till andras verklighetsbilder.

Sen är det helt konkret så att det är bra att få respons på ens eget arbete, att se det med andras ögon, genom andras filter av erfarenheter. Det skärper mig.

Jag jobbar ju dessutom med dokumentära bilder där jag använder mig av andra människors liv och vardag, så det blir oundvikligen en tolkning av en helt konkret yttre verklighet oxå, och det är alltid spännande att se hur mina upplevelser bryts med andras upplevelser av samma skeenden, företeelser eller världar, vare sig det är en publik som aldrig satt sin fot där jag fotograferat eller omvänt är människor som lever sina liv just där.

- Hur går tankarna när du planerar en utställning? Lokal, antal bilder, storlek på bilder, ramar, ljus, o.s.v.

- Först och främst ska ramning och format samt utställningens omfattning göra bilderna och hela bildmaterialet rättvisa. Bilderna ska lyftas fram på bästa sätt. Jag tänker mig som oftast att utställningen ska kunna hänga i olika lokaler och gör den därför så allround som möjligt i format och ramning etc., den ska alltså kunna transporteras på ett praktiskt sätt, ramarna ska vara snygga och passa med bilderna, men får inte vara så skröpliga att de inte kan packas ned i transportlådor och fraktas runt. Antalet bilder avgörs av hur många jag tycker jag behöver för att berätta historien så detaljerat som möjligt. Slutligen spelar ekonomin givetvis in. Finns bara lite pengar får printning och ramning bli billigare tyvärr. Men det är bättre att det blir en utställning än att man inte gör nån för att pengarna inte räckte för att göra den så fin eller så omfattande som man egentligen ville.

- Kan du nämna en utställning som du gjort som du är extra nöjd med och varför?

- Jag har inte gjort så många utställningar, men White Sea Black Sea fick jag bra ekonomiska förutsättningar för att göra, så jag kunde göra riktigt bra printar och en inramning som jag aldrig hade haft råd med tidigare. Den var enkel och strikt, och för att undvika reflexer skippade jag glas och laminerade istället, vilket både gav en bättre och renare upplevelse av bilderna och dessutom ett tillräckligt skydd för att de skulle kunna hålla sig snygga på många efterföljande utställningsställen. Jag var även nöjd med antalet och storleken på bilderna. Antalet var lite under hälften av bilderna i boken, och det räckte tyckte jag, och storleken var såpass att detaljerna stod ut och man kunde få en föreställning av att träda in i bilden. Lite större bilder hade gjort det även bättre, men det hade blivit mycket dyrare och transportlådorna för otympliga. En ok kompromiss alltså.

 
- När du själv ser andras utställningar tänker du då på vad som gör den bra förutom själva bilderna? Vad i så fall kan det vara?

- Först och främst försöker jag se bilderna och få en upplevelse, men det är klart att man oundvikligen tänker på den praktiska utformningen oxå efter ett tag. Och det jag då mest lägger märke till är sånt som jag inte själv skulle ha tänkt på att göra. Det är alltid bra med nya idéer.

- Vad har du sett för utställning på sistone som du gillade?

Jag tycker mycket om Martin Bogrens Lowlands på Fotografiska och Johan Bergmarks Protrahere på Galleri Kontrast. Båda i Stockholm.

David Gibson ställer inte gärna ut

David Gibson är en del av den nya vågen av gatufotografer som uppmärksammats på sista tiden. Med sitt London som huvudsaklig jaktmark letar han efter situationer, texter och mönster som uppstår i gatuvimlet. Jag har bara sett hans arbete på webben men var övertygad om att han var en av dessa erfarna utställare som jag sökt kontakt med. Så döm om min förvåning när svaret blev en motfråga. Och en uttalad ovilja att betala kostnaderna som följer med utställningar. Det hela utmynnade i en mejlkonversation, och det är den som jag nu delar med mig av till er.

_________________________________________________________________________

Hello Per

 I am happy to contribute to this but find your questions too narrow because you presume that all photographers are keen to exhibit and this is not sure. I am very wary of exhibiting simply because of the cost and it is important to remember that photographers exhibit in two forms: they either organize one themselves which means they pay for it or if they are of a high-profile they are invited by a gallery to exhibit. Of course there are also groupshows which is a separate consideration.

 So who are you asking, high profile photographers or all photographers? Because you will probably get different answers. I personally am not desperate to exhibit simply because of the cost to do it properly..printing, mounting, etc.

Best wishes

David
_________________________________________________________________________

Hello again David.

 I myself belong to the ''pay for it all'' group. And my questions are all about the drive to put on the kind of show that an exhibition is. I agree that the costs are essential in deciding. But if you could set that aside, what motivates you to have an exhibition? I assume that you have had one. I made that assumption given your status in the street photography world. If you still find it not worth the effort, why so? Do you find other ways of showing your work better? Which ones do you then favour?

P-O
__________________________________________________________________________

Hello Per,

 I'm maybe not your ideal candidate for this. I have had a few solo shows some years ago which were well received but ultimately buried in a large city like London. Also, of course it was not a high-profile venue and not enough publicity but I did sell some photos. Was it a good experience? Well, something to have done and learnt from, yes. I learnt that in future to do it properly. And by this I mean to basically wait until the time is right. That time could be a year away now because quite possibly my profile is high enough to attract attention. Another aspect of all this and often tied in with an exhibition is a book. Again it's better to wait. Some people put out Blurb books but I'd much prefer to wait and 'do it properly'

 So this this is my attitude throughout and maybe I've got it wrong. I actually do have an exhibition of sorts of my early black and white work at the moment in a trendy cafe in west London...and again sold a few photos...and got a few compliments. What I'm getting at is that I don't need compliments.

 But putting aside all that as you say. Of course it's good to exhibit because you never know who might see them - and it's nice to see them breathing properly on a gallery wall. So in the next few years I'll try and do it properly.

 A factor these days is the Internet. Photographs reach far more people on a good website that an exhibition ever can but then again a good review on blog of an exhibition adds to it all. I fully admit that you can't beat the feel of seeing photos on a wall, especially if they are framed.

Hope I make sense

David
__________________________________________________________________________

Hi again David!

Thank you for your most interesting and refreshing views on this topic. Finally, would you please answer these two last questions about how you look upon other photographers work?

                                      -----------------------------------------------------

- When you see other photographers exhibitions, do you then think of what makes it so good except for the images? What in that case could that be?

 - Galleries are empty spaces with white walls which need covering up. Even the mere fact of putting frames or something on the walls with text - and then having (ideally) people walk around it creates an event. The function of a gallery is to show things on the walls or the space that stimulates interest.

And the axis of any exhibition is (ideally) the buzz of the Private View. It's all about creating a social event. Many photographers and other people like going to Private Views because of this buzz...they catch up with fellow photographers....and have free beer. Private Views are not the best time to actually look at an exhibition. Most people do a cursory tour of the exhibition and spend more time socialising probably. I'm being a little cynical here. Of course people like meeting the photographer and you never know who might wander into the empty gallery a few days later. There's always that random unknown factor about exhibiting.

- What exhibition have you seen lately that you liked?

- I look at books more than photographic exhibitions but I saw the exhibition 'Be...longing' by Fouad Elkoury very recently at the Beirut Arts Centre. I went to see a selection of Robert Frank films and by chance saw the exhibition by Elkoury. It was good to discover someone who had documented Lebanon over many years. And a very nice book too. In short it was done properly!

David

Lack på gång!

Så, då har jag varit och "skördat" mina första Lackbord. De där som jag ska montera de kvadratiska bilderna på. Satte in annons på Blocket, här och här, med tanken att Lack och Expedit är möbler som folk i allmänhet inte vet vad de ska göra med när de tröttnat på dem. Och mycket riktigt, svaren har strömmat in. I sakta takt men ändå. Och nu har jag de första 10 Lack.

Och är det så att ni känner någon i Göteborg, eller själv bor här, som har dessa möbler och vill bli av med dem så hör gärna av er!

Mimi Mollica - om när allt gick fel!

Mimi Mollica har blivit mest uppmärksammad för sina bilder från afrika, framför allt då Dakar där han genom att fotografera bygget av motorvägen mellan Dakar och Diamniado lyckats hitta en väg in i vardagen. Trött på bilden av en kontinent fylld av krig, naturkatastrofer och sjukdomar gav han sig ut att skildra det afrika som hela tiden finns där, en kontinent som dagligen måste hantera utveckling och strukturförändring. När det gäller utställningar ser han dem som ett utmärkt sätt att möta de som ser hans bilder. Bland mycket annat.

- Why do you choose to exhibit your pictures?

- To Divulge, reveal, publish my work and to promote myself. You see, there are many different ways to do so, with books, publications in magazine or newspapers, online platforms and more. Each of these methods are worlds apart and imply a different attitude towards the target viewer that observes your work. To me an exhibition means that I can turn a simple "disclosure" of my work into a complex and live experience, where I can actually meet in person the people that looks at my work and at the same time, through and opening event, you can glamourise such experience to network with influential people from the industry who hopefully would respond to your invitation.


- How do you plan an exhibition? Which are your thoughts regarding the room, number of pictures, printsizes, framing and so on?

- Each exhibition is different, you can never fix a set of standard coordinates. Depending on the work you wish to exhibit, you might prefer to go for large, extra-large or very small prints. this choice is usually influenced by the size of the venue, the budget and finally by the actual content of your subject matter.

- Can you mention an exhibition that you have produced that you are extra pleased with and why?

- I am very lucky as I have had several wonderful exhibitions, solo and collective, in London, Italy, France, New York and more. It can probably be more useful if I tell you about the one exhibition of which I am NOT at all happy. This happened in a major city in Italy (would prefer not to mention exactly where), together with a group of other well known Italian photographers, I was asked to produce three prints to be exhibited in a new hip gallery. The exhibition space was very very tiny, the works where profoundly different from one another and the only glue (which in my honest opinion didn't stick at all) between them was the fact that supposedly photojournalism is also an art. As to exhibit together Caravaggio, Picasso and Warhol to achieve the genius intuition that those guys where actually using colors to paint...!!!!!
The opening was a disaster! On a scruffy plastic table on offer was one or two bottles of wine and one three litre bottle of warm Coca-Cola. I haven't been introduced to none of the few editors present there and my work, elsewhere praise by The Guardian, BJP, Burn Magazine and so on, didn't receive any proper attention.
This was by far, the most single negative show I have ever (and will ever) took part of.

- When you see other photographers exhibitions, do you then think of what makes it so good exept for the images? What in that case could that be?

- Les Rencontres d'Arles or Visa Pour L'Image could be the perfect examples. The locations are absolutely magic, generally speaking the work exhibited is at the maximum standard, if not exceptional, and yet sometimes I share the same view of many who criticise some show of being senseless and very poor. There is no rule about this though. It might be a simple reason of taste or a wrong choice or someone who managed to get exhibited last minute to cover some gap...couldn't really tell. However this is not happening vary often in Arles or Perpignan, or London or NYC or Paris, but it's more likely to happen in places that lack of photographic culture or organisational skills or whatever else that is clearly missing.


- What exhibition have you seen lately that you liked?

Eyewitness at The Academy of Arts in Piccadilly, London. This is one of the most important and valid exhibitions I have ever seen in recent years.

Ed Burtynsky fotograferar för utställningsväggen!

Ed Burtynsky ställde nyligen ut på Fotografiska så jag tyckte det skulle vara kul att få hans syn på det här med att göra utställningar. Till min stora glädje damp det ner ett svar per omgående i inboxen. Så här börjar jag den internationella delen med fotografer som fått ett mejl med frågor om vad som driver dem att ställa ut. Jag kommer att publicera svaren på engelska då jag dels inte har tid att översätta dem, dels för att jag inte tror att min översättning skulle göra deras texter rättvisa. Hoppas att det fungerar för er.
Så mina damer och herrar. Ed Burtynsky on "The noble art of making an exhibition".


- Why do you choose to exhibit your pictures?

-  My answer is very simple.  When I take pictures the printed image on the wall is what I am shooting for. Every other form that image takes is secondary to the viewing of the print on the wall.  I also believe that the best understanding of the work I do can only happen by experiencing the original works at size - well lit - and on the walls.


- How do you plan an exhibition? Which are your thoughts regarding the room, number of pictures, printsizes, framing and so on?

- I try not to overhang (i.e. put up too many images). I try to make each image powerful in its own right yet strengthened by the other images around it. I try to let the image determine the size it wants to be.


- Can you mention an exhibition that you have produced that you are extra pleased with and why?

- I recently showed Oil in Edmonton in a brand new space with great lighting.  It was one of the best installations of my work I had ever seen.

gone fishing...

...nä det har jag inte gjort. Men jag är mitt uppe i en flytt varför varken blog eller utställningsarbete hinns med. Hoppas komma igång nästa vecka. Då med frågesvar från internationella fotografer som Martin Parr, Mimi Mollica och Ed Burtynsky. Vi ses!