Jag måste få skriva några rader om Thomas Hallgren. Mannen som gjort det möjligt för mig att forsla runt utställning så säkert som det går. Utan att det väger ton.
Thomas gör lådor. I wellpapp. Stora, små, konstigt formade eller helt vanliga... lådor. Han har ett företag som heter MaxBox här i Göteborg, på Hisingen rättare sagt. Där gör han små serier specialbeställda lådor till sina kunder. Bra så. Men han har en annan sida som jag aldrig hade anat när han ringde upp första gången, som svar på en mejlförfrågan från mig. Jo, han kunde ställa upp med att göra specialgjorda lådor till mig. Vi möttes och avhandlade mått, kvalitéer, vikningssätt och tider. Sedan förklarade Thomas varför han ville göra mina lådor. Han tyckte om mina bilder. Och jag blev varm om hjärtat. Senare visade det sig att detta var inte första gången de gjort kartonger till konst. Kändes lite som ett signum.
Men det finns mer. Bilden ovan är från förra veckan när jag var hos MaxBox och packade utställningen inför Stockholm. Thomas kom förbi för att kolla läget. Och berätta om ett annat lådprojekt i kulturens värld. Teatern. I Göteborgs stadsteaters uppsättning "Jag vill få vara mamma" ingår ett antal wellpappslådor från Maxbox i dekoren. Kul tyckte jag. Men då kom den där fantasifulla och oväntade Thomas fram.
Han sa: "Jag tänkte att inga av våra lådor kommer att ha setts av så många människor, som de lådorna har gjort när föreställningarna är över. Och tänk, när en föreställning är slut så skulle de kunna diskutera det som de sett."
Fantastiskt. Så talar en man som gör mer än "bara" wellpappslådor.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar