måndag 10 september 2012

Lite uppmärksamhet i den skånska pressen blev det ändå!

-----------------------------------------------

Ystad Allehanda

Livet på ett tivoli

Tivoliliv
Foto: Per-Olof Stoltz
Sjöbo konsthall 

Vilka foton ska hänga på en konsthallsvägg? Var går gränsen mellan fotojournalistik (press- och reportagefoto) å ena sidan och fotokonst å den andra? Onödiga frågor, kanske. Olika ögon ser och tycker olika. Var en och drar själv gränsen. Och måste det ena utesluta det andra?
Vad press- och reportagefoto är för mig: frusna ögonblick. Om och när fotografen lyckas frysa ett exakt ögonblick ur en perfekt vald vinkel och förmedlar ögonblickets rätta känsla – då blir det också fotokonst.
Just detta har fotografen Per-Olof Stoltz lyckats med. Nej, inte alltid, inte med och på varje foto – men tillräckligt ofta.


Karusellen monteras upp och provas på Sjönevads marknad.      Foto: Per-Olof Stoltz 

De 36 svartvita foton som visas i Sjöbo konsthall blir tillsammans ett fotoreportage där Stoltz följer Max tivoli på resor i Sydsverige. Här syns ödsliga grus- och gräsplättar när tivolit – på det första fotot – anländer till Sjönevads marknad och – det sista fotot – dagen eller bara några timmar efter ska ge sig av igen när Norvallas marknad i Varberg är slut för denna gång.
Där emellan byggs bergodalbanan upp, monteras ihop och repareras vid behov, det arbetas vid skjutbanor och karuseller, man tar en paus och fikar, lagar och äter lunch, skrattar och jobbar, pussas lite i smyg. Män och kvinnor, äldre, medelålders och ungdomar. Barnen som kommer och hälsar på föräldrarna. Efter varje marknad räknas pengarna.
Ett både vanligt och ovanligt arbetsplatsreportage. En spännande, annorlunda miljö men ändå ett arbete, ett kneg, som andra. Fotona förmedlar känslan av ovanlig vanlighet och vanlig ovanlighet. Också några foton på tivolibesökare: familjer med barn som åker radiobil.

Spirande kärlek bland vagnarna i Sjöbo. Foto: Per-Olof Stoltz

Per-Olof Stoltz har arbetat med två format: dels ovanligt avlånga foton och dels kvadratiska. Varför han valde de här formaten vet jag inte men det känns lite ovanligt, de passar bra som kontraster till varann och får mig att titta till lite extra. Vet inte heller om han arbetat i dator eller kopierat för hand i mörkrum. Men hans foton ser en smula gammeldags ut med sin breda, innehållsrika gråskala mellan svart och vitt.
Ur bildreportaget sticker en dryg handfull foton – mer än de övriga – ut som konstverk. Till exempel ett foto från Sjönevad där två arbetare, Tomek Wiatrak och Helge Törnblom, justerar bergodalbanan.
Solen är på väg ner och det sjunkande ljuset skapar starka kontraster mellan det mer svarta och det mer vita. Tivoliarbetarna blir som en skulptur. Fotot blir ett stilleben.

Skjutbanan, också ett foto av Per-Olof Stoltz från Sjöbo.

På ett annat foto, som jag också tycker mycket om, har Artur Kozkowski parkerat sin sovkabin (en tillbyggnad eller hytt på en vagn eller lastbil) mitt på Stora torg i Eksjö. Fotot innehåller sådär 95 procent svärta. Det är nattstämning. I bakgrunden syns Thörnell & Anderssons klädaffär.
På ett lika stämningsfullt foto sitter Kozkowski i soffan i sin ”kabina” och läser tidningen under en naken glödlampa.
Per-Olof Stoltz har också tagit flera fina bilder under Max tivolis besök på Sjöbo marknad. Till exempel fotot av den kärlek som kan spira bland vagnarna: Dennis Eriksmoen och Annika Andersson småpussas medan Wojcieck Eliasz tittar på, lite avund- eller svartsjukt…
Ytterligare ett Sjöbo-foto: kockan Agnieszka Rotajczyk slevar upp dagens lunch i kantinvagnen.
(Ystads Allehanda 2012)

 

-----------------------------------------------

Kvällsposten.

I tivoliland

TIVOLILIV | Av Per-Olof Stoltz | Sjöbo konsthall t o m 14/9

En vanlig dag i Tivoliland tar sin början. Anlända. Måtta den yta man har till sitt förfogande. Packa upp. Bygga. Och så - underhålla, först besökarna och sen utrustningen; möjligen i omvänd ordning. Summera dagen, mynt och sedlar - och så packa ihop.
Tivolit var en ständigt närvarande kittling under fotografen Per-Olof Stoltz uppväxt i Helsingborg. Trots närheten till Köpenhamn och det berömda Tivoli med stort T så var det ändå de ambulerande som fastnade i hans sinnen, med sina luftgevär och en förmodligen gnisslande och ryckig Virvelvind.
I vuxen ålder gav ett fotoreportage här i Kvällsposten pressfotografen Stoltz mersmak, och som frilans följde han sedan under fem år i början av 2000-talet Max Tivoli: "Inte för stort eller för galant. Ett tivoli vars ryggrad är en familj med rötter i europeisk tivolitradition och som aldrig skulle finnas utan diverse udda existenser som funnit en fristad i tivolits värld. Och polska säsongsarbetare. Det är som en cirkus utan dess stjärnor i manegen."
Utställningens 50-tal bilder är tagna i södra Sverige; i Sjöbo, under marknaden såklart, men också i Halland och Småland. Monterad på Ikea:s Lack och delar av Expedit tonar denna svartvita berättelse om människorna bakom den färgglada tivolivärlden fram. Stoltz jobbar med rena, skarpa linjer - skånska fält, byxrevärer, karusellarmar, långa trailers och husvagnar, eller med fantasieggande kompositioner där människolemmar och åkattraktionsdelar burleskt flyter ihop.
Tivoliliv andas ett slags attraktiv tidlöshet. Letar man kan man förvisso hitta en och annan logga eller ett varumärke från i dag - men bildspråket, stramheten, fokuset på det fysiska arbetet (som ibland för tankarna till sovjetiska propagandabilder), och de polska säsongsarbetarnas, om inte helt tidlösa, så i alla fall 40-50-talsliknande frisyrer, skänker en klassisk, nostalgisk laddning åt bilderna. Och det är verkligen tivoli-liv vi får. Vardag och slit. Ankomst och uppbrott. Och någonstans däremellan: lite vila, mat och kärlek.
Dagen efter att jag sett utställningen övernattar jag som av en händelse i en cirkusvagn. Någon undrar på Facebook om jag är på rymmen? Kanske det. Det är inte bara för Per-Olof Stoltz som livet på vägarna utövar en lockelse. Säkert är just tidlösheten en del av spänningen.

Inga kommentarer: