Plötsligt för så där en 15-20 år sedan så växte de. Det fanns knappt några gränser för hur stora de kunde bli. Jo, monteringskostnaderna möjligtvis. Utställning efter utställning bestod av gigantiska bilder som tvingade betraktarna allt längre bak i lokalen. Varför det? Jag erkänner gärna att jag själv lider av "ju större desto bättre/häftigare"-sjukan. Ska göra bilder i 45x45 alt 30x80 cm format till utställningen. Och några meterstora. Men när det börjar röra sig om flera meter i en vanlig gallerilokal börjar jag undra. Vad är syftet. Bara för det går att göra? Hybris? När vanlig mörkrumsteknik var det enda som var tillgängligt kändes en 40x50 kopia som jättestor. För att inte tala om hur klumpigt allt blev med stora skålar och skölj. Med dagens storformatsskrivare går det att göra meterförstoringar från en vanlig laptop. Blir en bild bättre ju större den är? Knappast. Det är som med alla tricks, filter och plug-ins. Är det inte en bra bild från början så blir den inte bättre för att man mixtrar med den. Skit är skit om än i guldpapper. Men man kan ju också vända på det. Blir den bättre ju mindre den är? Träffade en gång en fotograf som medvetet gjorde mycket små utställningskopior. Typ 6x6 eller 6x9 cm. Hans tanke var att om kopian är riktigt liten måste betraktaren komma riktigt nära och kommer då att titta noggrannare på varje bild. Har man inte mer förtroende för sina bilder än att man måste "lura" betraktaren att titta på dem vet jag inte om man borde fundera på innehållet istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar