Sitter och prickar dammkorn på de nyscannade bilderna. Dögöra! Det är då som tankarna börjar vandra. Varför utsätter man sig för det här. Efter att ha tagit bilderna, valt ut de som ska visas, hittat utställningslokaler, scannat, monterat (och antagligen gjort om ett antal av dessa moment då det inte blev bra första gången), vad är det jag väntar mig då? Bilder åt massorna som kommer att strömma till för att se dem? Historien om det resande tivolit berättad och upphängd för att hylla det? Allt ljus på dessa tivoliarbetare som sliter utan att någon ser dem! Ja, jo det är nog sant. Men visst kommer det inte att kännas helt fel när/om någon tycker att jag varit duktig. Gett dem något. I just det rummet. Där och då. Inte på internet. Inte i en tidningsartikel. Eller bok för den delen (fast det är ju en annan dröm). Tänker att det finns personer som gjort sig omaket att ta sig hemifrån och sökt sig till just min utställning för att se mina bilder. Lite stort. Kan man väl få tycka. Tror jag ska fråga några andra som har mer erfarenhet av att ställa ut. Hoppas kunna komma tillbaka med det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar